Mina tankar

Låt oss prata om det här med vänner..

Jag är en brud med få men väldigt nära vänner. Så har det alltid varit och så vill jag alltid ha det.

Absolut; jag är en ”periodare” som umgås mer med vissa personer i lite olika perioder. Sedan finns det dem som jag umgås med alltid, i båda korta och långa stunder åt gången.

Jag vet att jag är s ä m s t på att höra av mig, sådan har jag alltid varit, en av mina negativa sidor tyvärr. Men det gör att vissa tar avstånd känns det som. Jag tar inte avstånd från dem som är dåliga på att höra av sig till mig eller de som inte lever samma liv som mig, skulle aldrig falla mig in, så varför gör du så?

Jag kan få sura miner för att jag är dålig på att höra av mig eller för att jag inte vill/kan/orkar ses.. Men när jag får nej då får jag inte ens yttra mig. Vad är det för vänner? Får sådana människor ens kalla sig för vän?

Vi alla lever olika liv, vi är i olika åldrar, vi gör olika saker om dagarna, vi har inte samma familje förhållanden, då kan du inte heller förvänta dig att jag alltid ska ha tid för dig! Kan jag inte så kan jag inte, kan du inte så kan du inte!

Det finns de personerna som jag har haft i mitt liv i 10 år; vi pratar inte så ofta i telefon eller via sociala medier, de är inte de första jag ringer när jag vill kräka av mig; varken gällande bra och dåliga saker, men när vi träffas så känns det som att det var igår vi sågs och vi vet exakt var vi har varandra! Det kallar jag vänner om något!

I dagens läge är det till och med så att jag inte ens blir tillfrågad om jag vill följa med när det planeras middagar, fikor, shoppingrundor, ja you name it.. Jag hänger inte läpp för det men jag vet ju vilka jag ska fråga hädanefter!

Kanske där av anledningen till att jag inte hör av mig alls längre till vissa personer?! Det har jag inte tänkt på tidigare..

Jag är inte ett andra hands val och jag är inte en person du kan ringa när du inte har någon annan att umgås med!

Hur tänker du på detta med vänner eller så kallade vänner?

30 Comments

  • Annelie

    Jag tänker ungefär som dig, men jag tycker heller inte man ska behöva krusa någon för att få vara vän.
    Jag har väldigt, väldigt få vänner… det är något jag saknar enormt mycket.

    Ha en jättefin torsdag….

  • Martina

    Ja det är verkligen svårt att finna tid för sina vänner! speciellt i vuxen ålder.. Då är det mycket jobb och familjen som kommer i första hand och vännerna kommer på andra plats. Det är då viktigt att veta som vän vart man har sina vänner, på så sätt blir det inga konflikter. Det kan gå en månad innan jag hör av mig till min vän, men när vi väl ses är det som om vi sågs igår.

  • Christer Holm

    Jag har få vänner och de tär svårt att hinna få tid med dem , oftast får vi bestämma en tid långt fram för att hinna med. Jag vet vad jag har mina vänner därför har jag inte valt att ha så många runt mig. De kan jag lita på..

  • Wanderlust by Jona

    Riktiga vänner är de man kan gå en månad utan att höra av sig till, men som det är som att inte en enda dag passerat när man väl ses igen. Vänskap i vuxen ålder är inte som i skolåren där man kunde ses varje dag efter skolan liksom 🙂

  • Ayumuswe

    Jag är också dålig på att höra av mig till de flesta vilket dom vet om. Och jag vill ibland inte umgås med någon alls vilket dom inte alltid har lätt att förstå. Men skriver med mina närmsta vänner mer eller mindre varje dag. 🙂

  • Fröken Rödlök

    Det där tänker jag på ofta! Jag har flera gånger vart ett andrahands-val. ”Om inget annat roligare händer kan vi ses”-typ. Ett tillfälle finns kvar i minnet och gör mig ont. Min kusin hade flyttat till min stad från Stockholm och innan hon börjat skolan och fått kompisar umgicks vi varje dag. Hela tiden. Förstod att när hon fick klasskompisar skulle vi träffas mindre, inte så konstigt men denna händelse var så elak. Jag var hemma hos henne och vi umgicks när hennes kompis ringde. Då kom kusinen in på rummet och så.. ” Det var NN som ringde så nu får du gå hem för jag ska vara med henne”… Gör man verkligen så?

  • Nettan

    Under det mesta av mitt liv har jag tyvärr känt mig som andrahandsval, antagligen pga att jag var det rätt mycket som yngre o då sitter det i liksom. Jag är dålig på att höra av mig till folk… svårt att fråga ang fikor, shopping, you name it, då jag ofta är ”rädd” att få massa nej eller att folk ställer in i sista stund. Löjligt kanske, men som sagt, gammalt sitter i.

  • Linn Enberg

    Jag tror många kan backa för att de tar personligt att inte höra av sig. Om man exempelvis alltid är den som gör det tröttnar man till slut. Jag själv har 4-5 nära vänner,men umgås även med mer ytliga där vi mest går ut vilket jag uppskattar väldigt mycket för att kunna göra blandade saker och med de närmre vet jag alltid vart vi står oavsett.

  • Matilda Berlin

    Jag är också en sån som några få nära vänner istället för många bekanta. Alla mina vänner är sånna som man inte hörs på evigheter och när man ses är allt precis som vanligt. Älskar det!! Kram sötaste <33

  • Bloggarlisa

    Jag är nog lite som du, umgås i perioder, lite dålig på att höra av mig och visst märks det av. De riktiga vännerna som tar dig som du är köper det, och de andra faller bort. Visst kan man bli besviken, men det är väl kanske så att eftersom vi är olika förväntar vi oss också olika saker av de vi har som vänner och vill ha ut olika saker av vänskapen. Livet har ju också många olika faser och jag förstår att mina singelpolare vill göra andra saker än att chilla hemma med mig och barnen en lördag Sen kan vänner komma tillbaka också, om man är öppen för det.

  • Mariann

    Riktiga vänner behöver inte ringa varann dagligen, riktiga vänner räknar inte vem som ringde sist eller vem som bjöd sist osv. Riktiga vänner finns där när det väl behövs, det kan gått månader utan att man ses men sen när man träffas är det som man sågs i går 🙂
    Jag har lovat mig själv att bli bättre på att i alla fall messa och msn mina vänner lite oftare när man inte hinner prata i telefon eller ses. 🙂
    Jag har ganska många bekanta väldigt få riktiga vänner 🙂
    Kram

  • Kamilla

    Jag tänker som du att livet har olika tider. Att påtvinga sig ett möte blir aldrig bra. Vänskap är naturlig och ska vara utan en massa måsten.

    Kram fina Jennifer.

  • Jennie

    Jag är en väldigt social och aktiv person som gillar att ha mycket vänner men jag flyttade till en ny stad för 2 år sedan så har tyvärr knappt hittat några här :/

  • Netti Starby

    Jag har också det som dig med färre men väldigt nära vänner. Det är vänner för livet trots att vi både hörs och ses väldigt sällan men det beror på avståndet och familjesituationer. Men när vi väl ses så känns det som vi nyss sågs 😀 Kramis

  • JosefineViberg

    jag märkte väldigt stort på vilka som var riktiga vänner och inte när jag flyttade till cypern, tråkigt sluta höra av sig när man nästan haft kontakt flera gånger i veckan o bara för att jag bor i ett annat land har de slutat helt att skriva eller ens bry sig när jag hälsar på i sverige <3

  • Mirre

    Visst är det tråkigt då det blir sådär. De flesta av mina vänner är nya, umgås inte alls med dem jag gjorde för några år sedan. Några få av dem bara, två av mina bästa vänner, annars har det uppgrqaderas med nya. Tråkigt då vissa bara slutar höra av sig

  • Petta

    Det är svårt att hinna med mina vänner, idag när allt snurrar på så fort…. Men jag ver vilka som är mina riktiga vänner och de håller jag mig till. Har valt bort sk vänner… umgås bara med personer som ger mig positiv energi

  • Kenth Hagström

    Hellre få riktiga vänner än många som man inte egentligen känner alls, det känns tryggare så! Sen det här med att höra av sig, du är inte ensam om att vara sämst på det! Det kan gå riktigt lång tid innan jag kommer på att det faktiskt är dags att höra av sig till mina riktiga vänner. De accepterar det och det är samma sak åt bägge hållen för det mesta, tidsmässigt mellan stunderna vi hör av oss till varandra alltså. Jag tror att det lätt blir så när man är vuxen och har barn. De allra flesta riktigt bra vännerna är också i liknande situationer med viss variation.

    Sen har jag tyvärr haft riktigt nära vänner som jag känt i över tjugo år… som senare (ganska så nyligen) visat sig ha en del dolda sidor, som dessutom lett till att de blivit dömda för grova brott. Det här har nog gjort mig ännu mer selektiv när det kommer till vänner.

  • Denise Larsson

    Hellre få bra vänner än många ytliga. Jag har inte tid med massor av folk. När man blir vuxen består livet av så mycket mer än att umgås med vänner. Det bästa är personer som alltid finns där utan att man måste pratas vid varje dag. Personer vars liv är i samma fas som ens eget!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *