• Länkbyte/Bloggtips/Gästbloggare

    Christer hjälper dig att bli egen; flytta din blogg!

    Vill ni bli er egen!

    Jag hjälper er med att flytta eran blogg eller eran hemsida till ett eget domän.

    –  Jag hjälper att registrerar domän plus Webbhotell.
    –  Jag flyttar era befintliga inlägg/sidor till en WordPress installation på det nya webbhotellet.

    Vad kommer det kosta för er ?

    Privatperson !
    Pris: 2500 kr + moms (Just nu 1000 kr + moms)
    + Domän  –  Kolla på Misshosting för priser.
    + Webbhotell –  Kolla på Misshosting för priser.

    Företag!
    Pris: 6500 kr + moms (Just nu 3000 kr + moms)
    + Domän  –  Kolla på Misshosting för priser.
    + Webbhotell –  Kolla på Misshosting för priser.

    Jag fakturera genom Firmify.

    Kontakta mig för mer information : ch@star78.se

    Nöjda kunder
    Morsanpahjul.se (Flyttad från en wordpress.com till en egen installation )
    Missjennifer.se  (Flytt från Nouw.com till WordPress)
    Kvadratbox.se (Flytt från Loopia.se till Misshosting.com)
    Prickblad.se (Flytt från Loopia.se till Misshosting.com)
    sofiawerlin.se  (flytt från finest.se till Misshosting.com)

     

    Jag är helnöjd med all hjälp ifrån Christer och nu är jag ett steg närmre mitt mål; som är att försörja mig på mina sociala medier!

  • Länkbyte/Bloggtips/Gästbloggare

    Fyra fantastiska..

    Denna tidiga morgon vill jag hylla några fina människor som jag har lärt känna och träffat via bloggen!

    Jossan –

    Fina fantastiska människa med hjärtat på rätt ställe. Jossan träffade jag första gången på ett bloggmingel i Malmö. Henne har jag haft jätte lätt för att prata med om allt sedan första början. Tyvärr ses vi inte så ofta, men jag hoppas vi ses snart igen.

    FrökenRödlök –

    Marica, underbara Marica! Jag har lärt känna den fina människa via bloggen och jag träffade henne första gången på en bloggmiddag i Kristianstad. Hon får mig att känna mig älskad, uppskattad och omtyckt för den jag är. Hon hyllar mig ofta och nu är det min tur att ge tillbaka! Jag älskar dig min fina vän! 

    Evasaralinnea –

    Fantastiska Linnea, som jag lärde känna via en nära vän. Jag träffade henne första gången när jag gjorde mina naglar hos henne – det är hon som driver Sundets skönhet! Det var på hennes och hennes sambos fest där jag träffade Zeb  Detta är en tjej som man kan vara sig själv med till 110% och hon dömmer dig aldrig!

    beckalindhe –

    My sister from another mister!  Första gången jag träffade Becka var på en bloggfika i Malmö som jag hade arrangerat med hjälp av några andra bloggerskor. Efter någon månad så började vi umgås dagligen och vi kom väldigt nära varandra. Vi umgås dock inte lika ofta nu, men vi lever två helt olika liv och då blir det så. Men jag älskar denna tjejen av hela mitt hjärta och hon kommer alltid att ha en speciell plats hos mig – hur mycket eller lite vi än pratar!

    SecretFlower –

    Underbara Jasmine! Henne lärde jag känna via bloggen också, hon började läsa min blogg innan hon började blogga här på Nouw. Vi kom varandra nära rätt snabbt och även där pratar vi inte så ofta, men när vi väl ses så känns det som att vi sågs igår. Det är vänskap det!

  • Länkbyte/Bloggtips/Gästbloggare

    Anna

    // Tidsinställt inlägg //

    En ovanlig vänskap

    För många kan det jag nu ska berätta verka väldigt konstigt. Kanske till och med olustigt för vissa. Det handlar förmodligen mest om osäkerhet och kvarvarande känslor för det som varit.

    Många har svårt för nya pojkvänners exflickvänner eller expojkvänners nya flickvänner och tvärt om. Inte jag. Inte längre. Jag har försökt samarbeta med alla kvinnor mina pojkars pappa träffat och fått nya barn med. Det är ju mina barns familj så för mig är det en självklarhet. Det är inte alltid uppskattat. Det är inte alltid lätt.

    Men efter att den andra kvinnan efter mig tog sitt förnuft tillfånga och tillät sig själv att bli en egen människa, då hon vaknade och insåg sitt och sin sons värde har vi fått en väldigt bra kontakt. Jag, hon och vår gemensamma tidigare svägerska. Som även hon lämnat sitt 16 år långa helvete. Det är skönt att vara fler med samma erfarenhet. Samma erfarenhet från samma släkt. Vi kan verkligen prata helt öppet och ogenerat. Vi träffas. Pratar. Umgås. Skrattar. Pratar om minnen. Både fina och jobbiga minnen. Vi har delat rädsla, tårar, skam och vackra stunder tillsammans. Det är viktigt att ha någon som upplevt samma helvete. Den känslan när man kan prata helt obehindrat med någon som förstår, förstår på riktigt utan att döma – den känslan kan inte beskrivas i ord.

    Och nu ska vi sätta dit den jäveln!

    Här hittar du till Annas blogg: @Archeyyy

  • Länkbyte/Bloggtips/Gästbloggare

    Kim

    // Tidsinställt inlägg //

    Först av allt vill jag tacka Jennifer dör att jag får lov att vara en av hennes gästblogg! Verkligwn super kul då hon faktiskt är en av mina favoriter, en blogg jag verkligwn läser varje dag och varje inlägge.. så verkligen TACK!

    Vissa kanske har märkt på bilder att jag har röda fläckar eller att jag är väldigt torr, det är för att jag har Psoriasis!

    När jag var yngre så mådde jag dåligt över det, blev även mobbad under många år. Jag gömde mig i långärmat och lång byxor, även på sommaren. Jag kommer ihåg att jag satt på stranden i jeans och långärmat. Jag skämdes!

    Efter ett tag så började jag klä mig som andra och ”brydde mig inte” men oh jo det gjorde jag! folk vände sig om och pekade eller viskade, det var hemskt!’

    Jag kommer ihåg när jag och en kompis skulle ta båten till Helsingör och jag hade linne och en kort kjol. Då var där en tjej, med långt blont hår stora tuttar och läppar, en som trodde hon var snyggast i värden, hennes kille, vältränad och även han trodde han var sjukt snygg. I alla fall, hon fick syn på mig och mina prickar och började genast att viska, peka och gå längre och längre ifrån mig. Och jag blev så jävla irriterad och tröttnade riktigt på det, så jag (17år) gick fram till henne och drog hela min arm på hennes arm och låtsades få lite panik och sa ”Oh gud förlåt jag hoppas du inte bir smittad” sedan halv sprang jag där i från, jag kollade tillbaka på henne och då står hon och gråter och försöker att borsta av sig min ”smitta”. Kanske var dumt gjort men jag stod verklige inte ut längre!

    Givetvis smittas inte Psoriasis, om det gjorde det hade jag inte kunnat vara ute bland folk!

    Psoriasis ger ofta röda, fjällande fläckar på olika delar av kroppen. De kan klia till en början men klådan kan gå över. Utslagen sitter oftast på armbågarna, knäna, underbenen, i hårbotten och på nedre delen av ryggen. Andra tecken kan vara att du blir röd i hudveck som ljumskar och armhålor eller får små gropar i naglarna.

    Orsaken till psoriasis är inte helt fastställd. Det står klart att den är ärftlig, men exakt hur herediteten ser ut eller påverkar insjuknande är oklart. Det är också vedertaget att psoriasis beror på en dysfunktonell immunreaktion som har flera komponenter. En teori är att det är en autoimmun sjukdom. Belägg för den teorin utgörs bland annat av upptäckter av autoantikroppar mot keratin i blodet hos psoriasispatienter. Andra har framhållit komplexiteten för patologin: både det ospecifika och det adaptiva immunförsvaret verkar vara involverat, varför det kan verka otillfredsställande att beteckna det som en autoimmun sjukdom. Liksom i fallet med flera autoimmuna sjukdomar, hör psoriasis och dess svårighetsgrad samman med förhöjda prolaktinnivåer. Detta i motsats till atopiskt eksem, som psoriasis lätt kan förväxlas med.

    Psoriasis är kronisk vilket betyder att en psoriatiker kommer att få leva med den hela livet, dock är det möjligt att patienter med hjälp av exempelvis stresshantering och medicinering lever symptomfria. Den bryter oftast ut i 15–30-årsåldern, men det finns undantag. Den inflammatoriska reaktionen kan till exempel utlösas av en livskris och stress, en infektion av streptokocker och symtomen förvärras av hudskador (Köbnerfenomenet) då psoriasis trivs och frodas i sår och på slitytor (armbågar, knäveck, händer, ovansidan av fötter).

    Här kommer du till Kims blogg: @Kimzetterstrand

  • Länkbyte/Bloggtips/Gästbloggare

    Gästbloggare – Caroline

    – Tidsinställt inlägg –

    Hej mitt namn är Caroline och jag gästbloggar här hos Jennifer idag och ska ta upp ett ämne som jag tycker är lite viktigt faktiskt. Jag har tänkt på det en del och ännu mer när jag har sett hur folk är mot Qasper och hur dom ser på han emellanåt.

    Mitt ämne handlar om: Folk dömer lätt min son utan att veta hans diagnos!

    Jag har en son som är 7 år gammal. Enda sen han lärde sin gå typ har jag misstänkt att han skulle ha adhd ungefär. Han har alltid varit en väldigt glad och livlig unge. Han varit mycket framåt och utmanade sig själv hela tiden, varje dag med nya saker ren från 1 års ålder. När han blev runt 4 år så märkte tecken på adhd ännu mer. Förskolan märkte det och framförallt jag märkte det. Hans impulser var inte nådiga. Han kunde få för sig att göra saker som kunde skadat honom en hel del. Men som mamma reagerar man innan olyckan är framme. Även om man inte alltid varit på plats när det hänt, som en gång när han trilla in ett glasskåp och allt glas i skåpet gick sönder och han skar upp ryggen, det var skrämmande men han klara sig utan några stygn och grejer, skönt.

    Vi började en utredning på bup i Lund April -16 och Jan -17 fick vi en diagnos grav adhd. Och medicinering blev insatt. Vet det finns många fördomar med dessa mediciner då där finns ämnen i dom som kanske inte är så jätte bra men det funkar för människor med adhd. Och medicinering gör vi för min sons skull, för han ska kunna klara av skolan, han ska kunna sitta stil en hel lektion och hänga med på vad dom snackar om, vad dom ska göra och händer under dagen. Och det blir ännu viktigare nu när han går upp till 1a klass. Allt detta gör jag för hans skull och bara hans.

    Men innan min son börja sin medicinering så var han över allt och ingenstans. Han lyssna inte för 5 öre när vi var ute. Han klättra där man inte skulle klättra, han sprang där man inte skulle springa, i affärer ska vi inte ens snacka om. Det var rena kaosen. Jag tycker helt ärligt inte om att åka någonstans med Qasper. Jo till ställe där han tyckte det var skoj, som lekplatser, badhus och dylikt för då kunde han lyssna. Iofs bara till en början för när man skulle äta eller skulle åka hem, då blev det kaos igen. Det var aldrig skoj. Jag kunde många gånger känna tårar bakom mina ögon. Det var en kamp att hålla tillbaka dom.

    Många människor runt om kolla ofta snett på en och man kände sig som en dålig föräldrar. Att vilja sträcka ut sitter fingret till dom och be dom dra åt helvete har man många gånger velat göra. Men jag har mer självrespekt än så och tar istället tag i händelsen som pågår med sonen. Visst där är folk som har blivit utskällda för dom har ögon som jag vet inte vad. Det jag tror snurrar i deras huvud är helt enkelt att jag är en dålig föräldrar och kan inte uppfostra mitt egna barn. Men så ligger det faktiskt inte till. Jag har uppfostrat min son från början på rätt sätt då jag redan från början misstänkt han haft adhd. Folk dömer jävligt lätt, dom vet inte vad som ligger bakom det hela. Dom vet inte vad som föregår i huvudet på MIN son! Dom vet INGENTING och har ingen rätt till att döma han överhuvudtaget.

    Det finns många gånger jag varit med folk och min son slöat för han fastnat med saker på vägen eller bara är extremt långsam efter oss andra. Då klagar folk på att han är långsam, att han borde snabba sig och dylikt. Ja det är jävligt drygt när han slöar efter och sen skriker bakom oss alla att vänta på honom. Men jag vet det tar lång tid ibland och ja jag vet att han inte är världens snabbaste när det kommer till vissa gången. Men tjata inte på honom hjälper inte, peppa och gör en lek av det. Allting är går snabbare när man gör det på det roligare sättet.

    Det jag vill komma fram till, barn är inte alltid dom lättaste, speciellt inte när dom har en diagnos, funktionsnedsättning eller finns andra saker som spökar. Brukar finnas en anledning till att barn är som dom är.!

    Min son är ett bokstavsbarn och jag älskar honom precis lika mycket för det om inte ännu mer!

    Kika gärna in på min sida. Det gör du här –> nouw.com/piimpiina

    Tack så hemskt mycket fina Jennifer för jag fick gästblogg här hos dig. Verkligen super skoj. Du är en grym tjej.

    Stort tack och puss till er alla. Caroline 😘

  • Länkbyte/Bloggtips/Gästbloggare

    Gästbloggare – Jeeny

    Hej allihopa, mitt namn är Jenny.

    Bloggar under namnet @Jeenyrosen här på nouw. I min blogg så kan ni läsa om allt mellan himmel och jord. Bloggar under föräldrarskap men den är även personlig.

    9 november 2016, blev jag mamma till en helt perfekt dotter. Har velat att ha barn i sådär 10år, och äntligen slog det igenom. Livet förändrades på två sekunder. Jag har alltid drömt om att föda ”normalt” men fick ett akut kejsarsnitt, varför? – Jo, min dotter låg i säte. Att ligga i säte innebär att barnets rumpa är fixerad istället för huvudet. Känslorna som sprudlade igenom ens kropp när man fick det beskedet är obeskrivligt. Jag nådde bottnen men jag fick min dotter till slut och sen släppte allt.

    Känslorna att va mamma är helt obeskrivligt, alla mammor vet hur det känns. Tröttheten hänger en i röven varje dag, gråhårig i förtid och sena nätter. Men när man blev gravid så skrev man under att man är med på detta. Jag va redo, jag är redo. Att va mamma är helt fantastiskt, känslosam och överlycklig period. Första tanden, första ordet, första stegen and so on, man lever i en lyckobubbla helt enkelt.

    Jag är mamma till Livia. Livia betyder på latin ”blå” och på hebreiska ”krona”. Stämmer in väldigt bra på Livia, hon har blåa ögon och hon är vår prinsessa.

    Häng med mig, där jag berättar om min vardag som förstföderska, även andra personliga inlägg. XO

    • Tidsinställt inlägg •

  • Länkbyte/Bloggtips/Gästbloggare

    Länkbyte – Sara

    Detta var en flicka som har blivit en kvinna. Sara har jag följt väldigt länge, kan dock inte sätta fingret på hur länge. Jag har sätt hur hon har utvecklats både som människa och som bloggerska!

    @ssarapersson har nyligen blivit mamma för första gången i sitt liv ❤ Det får du ta del av i hennes blogg samt du får ta del av hennes liv med hennes sambo, tävlingar, samarbeten och så mycket mer!

    Detta är verkligen blogg jag rekommenderar dig att kika in på! Lämna även ett avtryck hos Sara så hon vet att du har hälsat på 😊

  • Länkbyte/Bloggtips/Gästbloggare,  Listor/Utmaningar

    5 favorit bloggar – vilka är dina 5?

    @hjartebarnsmamman taggade mig i ett inlägg där hon berättade att min blogg är en av hennes favorit bloggar 😍 Jag tänkte att jag ska göra samma sak 😊

    Jag har dock svårt att begränsa till 5 så här kommer mina 10 favorit bloggar:

    💎 @Lifeandkids

    💎 Mirre

    💎 Sofia

    💎 @Jasmineivanoff

    💎 @frecklesnstuff

    💎 @Sanemro

    💎 @MotherToAPrince

    💎 Lina

    💎 @Jeenyrosen

    💎 @jennarask

    Jag tycker självklart om fler bloggar, men dessa tio är de jag är inne på varje dag, flera gånger om dagen oftast 😊

    Vilka fem läser du? Tagga gärna mig så jag kan se vilka som är just dina favoriter 😃

  • Länkbyte/Bloggtips/Gästbloggare

    Gästbloggare – Moa

    Hej alla Jennifers fina följare!

    Moa Sjödin heter jag och först vill jag bara säga ett stort tack till vackra Jennifer för att jag får chansen till att gästblogga på hennes fina blogg!
    Det jag hade tänkt att dela med mig är idag är att leva i ett missbruk. I ett ganska så tyst missbruk. Oftast så ser vi dessa personer på gatan eller på våra central stationer i våra städer men dem kan även vara dem som är våra närmsta vänner. Alkoholismen. Jag är uppvuxen med en pappa som är alkoholist. Ett ämne jag verkligen har noll problem med att prata om och jag vill prata om det! Jag vill att det här hemska och otroligt vanliga problemet ska synas mer så fler ska få chansen till ett bättre och framförallt tryggare liv.
    Jag har alltid varit pappas tjej så att när jag började förstå att min pappa va väldigt sjuk i den här sjukdomen så tog det otroligt hårt på mig. Jag har fått uppleva saker som inget annat barn ska behöva, jag önskar inte ens min värsta fiende nått liknade. När jag va 9 år separerade mina föräldrar & pappa flyttade till stan genast. Då började mitt liv att bli vuxen & inte bara bli vuxen utan att bli mamma till både min pappa & min lille bror på 6 år.
    Att inte få middag efter klockan 00.00 varje dag vi va där, att få städa efter hans fyllor på natten efter han har festat, att leta efter alkohol så fort man kunde för att hälla ut det, somna varje natt med en klump imagen, men det värsta av allt va jag inte alltid kunde skydda min lillebror för alla dessa hemska syner som vi fick uppleva. Att se han lida så enormt mycket var det värsta jag varit med om.

    Många undrar säkert var min mamma var någonstans och hon var där. Hon har aldrig nånsin svikit oss – aldrig. Men just när man hamnar i dessa situationer hinner man inte tänka så mycket mer än att försöka lugna ner allt lite och inte att ringa mamma.

    Just nu har jag nästan inte alls kontakt med pappa förutom nått samtal nån gång om året. Jag är jätte ledsen över att jag inte har kvar min super-pappa & att jag inte får känna den relationen jag vill känna mellan oss. Men om jag inte är mer värd än en flaska vin eller en öl på pizzerian så känner jag att stop, tack det räcker för min del.

    Jag ångrar inte att jag är uppvuxen i ett missbruk för det har gjort mig så stark och till den jag är idag, jag kan läsa av en person på bara några få sekunder och veta hur människan är vilket är en stor fördel. Jag har fått så mycket skinn på näsan & vet hur jag ska behandla situationer & människor trots att jag bara är 15 år gammal fast känns som jag är 35 haha.
    Jag hoppas ni tyckte det va intressant att jag tog upp detta nertystade ämnet och vill kika in på min blogg : Nouw.com/moasjodin där jag skriver mer om detta men även skönhet & mitt liv i övrigt.

    Tack ännu en gång för att jag fick gästblogga fina Jennifer!!

    Massa kärlek till alla er 💗

  • Länkbyte/Bloggtips/Gästbloggare

    Gästbloggare – Cissi

    Hej hej.

    Cissi heter jag och fick äran att gästblogga här hos Jennifer. Hon sökte efter människor som ville gästblogga utöver det vanliga ”gästbloggeriet”, någon som varit med om något speciellt eller liknande. Jag fastnade direkt, jag vill skriva och berätta om min o min sambos sk solskenshistoria. Jag ska försöka att inte vara för långdragen o detaljrik 🙂. Jag kommer inte att skriva ut hela namn.

    År 2004, träffades jag och R första gången IRL på Liseberg efter att ha pratat i några månader över bla lunarstorm, msn (shit vad gammal jag känner mig) och även telefon/sms. Vi skulle båda fylla 19 år. Kärlek vid första ögonkastet. Han bodde då i Åstorp och jag i Ale (utanför Gbg). Vi blev tillsammans 1 maj 04, träffades varannan helg fram tills 2007 då han flyttade upp till mig i min lägenhet i en kommun mellan Varberg o Skene. Jag och min bästa vän A som också hade lägenhet i samma kommun (5 min från mig) pluggade till förskolelärare på Campus i Varberg.

    Åren gick, skolan rullade på, vi hade förlovat oss och fått större lägenhet. Oktober 2008 blev jag gravid, jag var överlycklig och han med, pratade flera dagar om vi skulle behålla eller ej, då jag hade ca 1.5 år kvar i skolan. Men vi behöll, jag ringde o skrev in mig och allt vad det innebar med att vara gravid, blev beräknad 24 juli. Månaderna gick, magen växte och just då jobbade jag varannan helg. Vårt förhållande var inte som innan, något stod inte rätt till, förlovningen bröts i maj 09 bla. Jag pratade mycket med A och bad om råd, vi kom fram till att hon skulle ge oss tid, att inte umgås så mycket med oss då jag trodde i min sjuka fantasi att han börjat få ett intresse för henne. Vi umgicks alla tre varje dag i princip, hon var nere hos oss från morgon till kväll. Jag var beräknad 24 juli 2009.

    En måndag i Juni 2009 kommer R hem från jobbet, han ville prata om mitt sms jag skrev tidigare under dagen; om att jag tyckte att helgen i Skåne vart helt underbar, inte så stelt och ”vänskapligt” som det vart hemma de senaste. Jag kommer ihåg att jag satt i soffan och väntade, A hade precis åkt hem. R kommer in o han säger ett kort o enkelt ”Hej” vid dörren. Kommer till v-rummet och tittar på mig, sätter sig i soffan och säger ”Detta funkar inte mer, du får flytta till din mamma eller pappa..”. Min värld rasade, mitt liv förstördes, vad hade jag gjort för att förtjäna detta? Jag älskade honom. Hur gör vi med bebisen? Alla tänkbara tankar for i huvudet samtidigt som jag grät, aldrig gråtit så mycket. Mitt liv raserades. Jag ringde A, berättade vad som hade hänt o frågade om jag kunde sova hos henne. Hon kom ner o hämtade mig, kramar om mig och skriker ”Hur fan tänker du?” till R o sen kör vi hem till henne. Den natten sov jag inte många timmar. Under natten pratade jag o A, om vad som kunde ha hänt. O jag sa rakt ut att han säkert var intresserad av henne varpå hon svarar som en vän ska ”att hon inte tänker sådana tankar om honom då han väntar barn med hennes bästa vän och aldrig skulle tänka tanken att ta en väns ex.” Så skönt att höra. Jag flyttade till pappa och tog med de viktigaste, juli kom o bebis med. R höll knappt på att komma till förlossningen, men dök upp vid 16 tiden. Wictor kom som sagt 19 juli 09. R var o hälsade på o även A någon dag senare. Jag misstänkte att något inte stod rätt till med dom två. Jag o A hade knappt kontakt, vi hade glidit isär. En dag kom hon o berättade att hon träffat en kille som läser i Gbg, jag blev jätteglad för hennes skull o önskade lycka till.

    En kort period under aug-dec fick jag o Wictor bo hos R då jag behövde Rs hjälp när jag gick i skolan. Inte mer med det. En period bodde jag o Wictor i Kortedala men flyttade ner till Skåne våren 2010. Bodde hos Rs föräldrar som tyckte att detta var olikt R. Jag fick jobb, Wictor fick plats på förskola o vi flyttade till en lägenhet. Jag har varit ensam med Wictor sen dag 1. Dec 09 blev jag gravid med tvillingar men gjorde abort och vid nyår fick jag ett äckligt sms om att han o A var tillsammans o att de vart tillsammans i två veckor. Då ramlade polletten ner,

    En massa bilder for igenom huvudet, nu fick jag helt plötsligt alla pusselbitar på plats. Bilden på DOM två från metaltown som jag sett, gekåspåsen i sovrummet på MIN sida sängen, kaffekoppen på fönsterbrädan, rosorna på väggen, ”universitetskillen” som hon träffat.
    Jag orkar inte gå in på detalj men lite av de som skrivits fick/såg jag på ett eller annat sätt.

    Så juli 2009 hade de alltså blivit tillsammans o gått bakom ryggen på mig, ljugit mig rakt upp i ansiktet. O till råga på ALLT gjorde han mig gravid ett halvår senare då han var tillsammans med henne. Inget jag visste då. Åren gick, Wictor växte o jag blev starkare men hoppet och känslorna fanns där ändå. 2012 flyttade dom två ner och R skulle börja att ha Wictor varannan helg hos sig, vilket inte funkade. R sms:ade mig, bad om bilder o berättade att han saknade mig o inbillade mig att de var slut mellan dom två.

    2014 tog det slut mellan dom på riktigt o vi började träffas, överlycklig var jag tills jag kom på han igen med A via ett sms i min soffa. Jag bad båda fara åt helvete. Åren gick (hade fortfarande mkt kontakt med R pga W), jag fick gå i terapi för att släppa de förflutna bla o R tog tag i sitt liv o vi träffade andra undertiden. Sent på hösten 2015 började vi träffas igen, i smyg (inga andra fanns med i bilden), ingen visste med tanke på allt som hade hänt. Vi tog de jävligt lungt. April 2016 går vi ut offentligt med det och fick blandade reaktioner. Midsommarhelgen plussar jag och bestämde snabbt att vi ska behålla bebis som kom i februari 2017. Nu är vi sambos i vår radhuslägenhet med våra två barn Wictor och Wendela.

    Hoppas inte ni blev allt för uttråkade av mitt inlägg. Med detta inlägg ville jag förmedla att man kan finna kärleken hos ett ex igen (om man vill), trots otrohet osv så fann vi varandra igen. Känslorna för varandra har alltid varit där.
    Vårt liv kan du följa i min blogg.

    Ha det bra o sköt om er 🌼

    Cissi bloggar på @tsilod här på Nouw 😊

    In och besök, följ och kommentera hos henne 😃